Färsna Gårds historia
Färsna är historisk mark och har genom alla tider varit en plats där människor levt och verkat. Här följer några nedslag i den långa historien om Färsna gård, med förhoppningen att gården bevaras i sin nuvarande form även in i framtiden.
Fornfynd
På stenåldern låg Färsnas marker under vatten. I och med landhöjningen steg en skärgård fram under bronsåldern. Redan från den tiden har människan satt sina spår här.
Färsna med omgivningar är ett av de mer fornlämningstäta områdena runt Norrtälje. Från brons- och järnålder finns stensättningar, gravfält och lämningar från boplatser spridda i markerna. Men framförallt finner man rester/lämningar av jordbruk. Förutsättningarna för jordbruk var goda i de södervända sluttningarna och här har arkeologer funnit spår av ”fossil åker”, med stenröjda ytor och röjningsrösen. Ett skattfynd från vikingatid har också hittats i en åker.
Färsna by
Det finns dokument som visar att det under 1300-talet fanns en by på Färsna, och husgrunder bevarade sedan 1700-talet visar att byn fanns här även då. Det odlingslandskap som skapades i Sverige under tidig medeltid levde kvar tämligen oförändrat fram till 1800-talets mitt. Befolkningen bodde i byar och brukade markerna gemensamt. Men i och med skiftesreformerna, den sista 1827, splittrades många byar och dagens spridda gårdar kom till. Så även Färsna.
Liv och rörelse
Byn hade ett läge som gjorde att här passerade mycket folk. År 1622 gav kung Gustav II Adolf stadsrättigheter till Norr Tällie, och i staden började nu hållas marknader. En väg anlades för att bönderna skulle kunna ta sig till den nya marknadsplatsen. Den gick förbi Färsna, Segerstorp, förbi nuvarande fängelset och in till staden. Det är samma väg som fortfarande går rakt igenom gården vid Färsna.
Söder om byn fanns ännu vatten. På 1880-talet sänktes Lommaren och andra sjöar i Roslagen till sin nuvarande vattennivå. Denna sjösänkning skedde genom utdikning och syftade till att ge mer jordbruksmark. Även Färsna fick tillgång mer brukbar mark.
Bebyggelse
På kullen ovanför jordkällaren, fanns en vägkrog som besöktes av förbiresande. Här fanns också en väderkvarn dit bönderna i grannskapet kom för att mala sin säd. Krogen och kvarnen revs i början av 1900-talet och då fann man i den gamla krogens golvspringor mynt från 1700-talet.
Gårdens äldsta hus
Ett mindre sädesmagasin sägs ha undgått ryssarnas härjningar vid Roslagskusten 1719. Byggnaden brändes inte, eftersom den innehöll säd. Detta hus, som revs 2006, var då gårdens äldsta byggnad. På magasinet satt en vällingklocka som kallade hem arbetsfolket till måltid.
Denna klocka finns nu på hembygdsmuseet på Erikskulle i Söderbykarl.
Statare
Under 1800-talet och början av 1900-talet flyttade många människor in och ut på Färsna gård. Det kan man se i husförhörslängder och församlingsböcker från denna tid. Statarfamiljer, ofta med många barn, fick anställningskontrakt på en gård ett år i taget och det var vanligt att de ofta flyttade på sig. Så även på Färsna.
Som ogift arbetade man som piga eller dräng och dessa stannade inte heller länge på en gård. Ibland hände det att pigan hade med sig ett utomäktenskapligt barn när hon flyttade ut. Andra som omnämns på gården, förutom ägaren, var nybyggare, arbetskarlar, barnhusbarn, dränggossar m.fl.
1900-talet och familjen Wahlgren
År 1904 såldes Färsna gård på exekutiv auktion för 24 000 kronor. Köpare var C-G Wahlgren från Vittsjö i Estuna. Familjen bodde kvar på Vittsjö och hyrde ut mangårdsbyggnaden till ”Stockholms folkskollärarinnors husmodersskola vid Färsna” för flickor från Stockholm.
År 1918 flyttade så familjen Wahlgren själva in i mangårdsbyggnaden på Färsna. De hade 7 barn. Äldste sonen Carl Linus fick gå på lantbrukskola på Väddö och han tog så småningom över gården. Vid sin sida hade han tre ogifta syskon, som bodde kvar i föräldrahemmet. Det var Vira, som skötte hushållet; Knut, som tog hand om administrationen; och Wilhelm, som var rättare. Carl Linus flyttade in i inspektorsbostaden (nuvarande 4H) med sin fru Karin och de fick fyra barn, alla pojkar.
Popplar från Stockholm
På 1930-talet gjorde Färsnaborna ett besök i Stockholm, dit två av syskonen flyttat. Där bröt man några kvistar från en balsampoppel på Södermälarstrand, mitt emot Långholmen. Dessa kvistar sattes i vatten och efter rotbildning planterades de ut i trädgården. Plantorna växte upp till stora träd och idag finns många popplar, som doftar på starkt våren.
Nya tider
År 1940 köpte Wahlgrens sin första traktor. De väntade länge med detta inköp eftersom deras uppfattning var, att hästarna snart skulle vara tillbaka i jordbruket. På Färsna trodde man att också elektrisk ström var en övergående fluga och de väntade därför med att bekosta en sådan installation. Fram till 1943 mjölkade man korna för hand.
En gård utan flaggstång
Vid andra världskrigets slut upprördes Färsnaborna av den s.k. baltutlämningen. De bestämde sig för att aldrig mer hissa den svenska flaggan och det beslutet höll de. Baltutlämningen i januari 1946 är en känslig punkt i vår historia. Den svenska regeringen lämnade ut baltiska och tyska soldater på flykt, till Sovjetunionen. Först 1994 bad den svenska regeringen dessa flyktingar officiellt om ursäkt. Gården saknar fortfarande flaggstång (2013).
Färsnas sista bonde
Carl Wahlgren är född i inspektorsbostaden den 25 mars 1935. Han är son till Carl Linus och Karin Wahlgren. Han fick tidigt hjälpa till på gården. När han slutat skolan vid 14 års ålder arbetade han hemma på heltid. Han gifte sig med Anita och tillsammans med henne och sin storebror Esbjörn brukade han Färsna gård, som ett familjejordbruk utan anställda, i 40 år.
Kommunen tar över
År 1972 såldes gården till Norrtälje kommun, som behövde mark för stadens tillväxt. Wahlgrens arrenderade då gården och fortsatte att bruka den fram till 1997. Då hölls auktion och alla redskap, maskiner och djur såldes till högstbjudande.
Gården hade då 30 mjölkkor. Mjölken hade genom åren varit den säkraste inkomstkällan.
Mangårdsbyggnaden (byggd 1887) stod tom under några år innan den 1977-1994 hyrdes av motorcykelklubben i Norrtälje. De trodde att huset skulle rivas, så huset for illa. Taket läckte, kakelugnar revs och väggarna inomhus sågades sönder.
2000-talet
Men så bestämde sig kommunen för att satsa på Färsna. Huset återställdes och renoverades i gammal stil av Rodenskolans byggprogram och stod klart 2009.
Färsna gård blir ”en gård för alla”
Kommunen bestämde att Färsna ska bevaras för allmänt bruk. Gården utgör en genuin helhet med sin välbevarade gårdsmiljö och sitt ursprungliga betes- och odlingslandskap. Även skogen är unik med bl. a. exempel på äldre orörd granskog. Här finns flera hotade växt-, svamp- och djurarter. I flera översiktsplaner anges att markerna ska skyddas som naturreservat, men så har ännu inte skett.
Färsna har åter blivit en plats fylld av liv och rörelse. Hit kommer skolklasser och dagisgrupper; det är skidåkare, joggare och hundrastare. Det är unga och gamla besökare som kommer för att vara med i gårdens verksamheter. Det kan vara att hälsa på och ta hand om djuren, åka veterantraktor eller uppleva naturdagar och utflykter, delta i fortbildning och konferenser. Här utövas friluftsliv och föreningsliv. Färsna vill vara en plats öppen för alla.